En oansenlig grön liten mossa

Vi människor har ett medvetande och en förmåga att forma vår omvärld. Vi har möjlighet att ta hänsyn till de arter som finns och skapa en hållbarhet i både samhälle och ekosystem.

Olika arter trivs på olika ställen. Ungefär som vi människor – en del gillar storstadspulsen medan andra gärna andas skogsdoft. En art utvecklas i och anpassar sig under lång tid till den miljö den lever i. Vissa arter trivs i flera olika miljöer, de är generalister, till exempel talgoxe och rödräv. Andra arter är mer specialister och har specifika krav på sin levnadsmiljö. När vi genomför grävprojekt stöter vi ibland på en eller flera sådana arter. På sätt och vis kan vi säga att vi behöver låna deras levnadsutrymme för att bygga ut vårt samhälle.

Vid Våtsjön växer en mossa som heter Hårklomossa. Den lever ett oansenligt liv precis i strandkanten. Där gillar den att ibland vara översvämmad, ibland inte. En lugn rytm av översvämningar och torrperioder över året är Hårklomossans melodi.  Blir det torrt hela tiden så dör den, blir det blött hela tiden så dör den, växlar det för fort rynkar den på näsan och vissnar ned. Hårklomossan är med på rödlistan. Det är en lista man som art helst vill undvika. Det betyder att man på ett eller annat sätt är sårbar, minskar i population och riskerar att utrotas. Av den europeiska förekomsten av Hårklomossa hittas 90% i Sverige. En art vi alltså har ett särskilt ansvar för att bevara. 

Att en grön liten mossa på Våtsjöns stränder skulle hamna i rampljuset i en fråga om artutrotning hade den nog inte räknat med. Och är lyckligt omedveten om, så som liv utan medvetande kan förväntas vara. Vi däremot har ett medvetande, vi har förmågan att forma vår omvärld. Vi har möjlighet att ta hänsyn till de arter som finns och skapa en hållbarhet i både samhälle och ekosystem.

När vi bygger ut ledningsnätet runt Våtsjön kommer vi ta hänsyn till Hårklomossan. Inventera var den finns. Undvika att gräva undan dess livsutrymme. Göra de åtgärder som krävs för att en sårbar art inte ska försvinna från den plats där den frodats under mycket lång tid, i Våtsjöns varierande hög- och lågvatten.

Det känns bra.

Foto: Henrik Josefsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s